Life goes on

Blandade känslor på skolavslutningen.
Måånga kramar och tårar.
Karmade folk som jag inte brukar vara med, vi kanske säger hej å sen inget mer men idag kändes det helt fel att bara hoppa över nån. ( vissa sa jag inte ett skit till, rassar och några brudar kan dra åt helvete )

Men resten kommer jag på ett eller annat sätt sakna. Onödigt att bråka me nån nu lixom, varför sluta som fiender när man varit kompisar förut? Alltså kompisar som kompisar, inte värsta tajta att man ringer varje dag för så är jag bara me mina närmaste. Sen har jag dom kompisar som man hejar på om man träffas ute, kanske sitter ner å snackar lite men inte vääärsta grejen.

 När jag tänker efter kommer jag se dom flästa i 125 så de rätt lungt.
Men det jag mest kommer sakna är nog den där känslan av "skolan" som jag hade, eller fortfarande har...
Skolan där man känner alla, skolan där man hatar vissa, skolan där andra hatar en själv.
Grupperna med klassens pajas, klassens tapet som alltid är där men inte syns osv.

Egentligen var vi aldirg en klass. Inte som ni andra kan tänka: Åh älskade 9b!

Nej. Vi va blandade hela tiden, olika nio-grupper som inte hade alla lektioner med varandra.

Inte så bra sammanhållning alls. Alla var för sig i sina små grupper och visst hade vi kul, vi hade alltid kul

Gapskratt på lunchen å maaassa annat men ändå alltid bara vi, vårt lilla "crew"

DET kommer jag sakna.
Är fett rädd över att jag kommer hamna i en tråkig klass på det sättet att alla är jätte allvarliga och tysta. Jag kan vara så men ofast är jag glad och sprallig, skämtar och så. Vi lämnar alla tryggheten nu och kastas in i gymnasiets värld, nu är vi yngst igen. Börjar om helt å har tre år på oss att finna våran plats innnan det är dags att säga adios igen.

Life goes on, heter en känd Tupac låt, och det är så sant. Vad du än gör så kommer livet alltid att fortsätta.
Så nu går vi vidare. Jag vet vad jag vill, jag vet vart jag ska. Vägen är lång men jag kommer klara det.
Jag vet vilka som är mina vänner och till er som jag glidit ifrån: Jag har inte glömt er. Men bråk och knaz uppstår och jag kan förlåta men glömmer aldrig. Lägg det på minnet.
Jag är inte världens bästa människa, men dom som älskar mig för den jag är har valt mig och litar på mig så vad splear det för roll om nån jag knappt känner försöker klanka ner på mig?
Hah, in my latina ass.



Nu är det LOV. Ska ha Bäääästa kvällen.
Peace.

Komentarer & åsikter

Skriv din kommentar här
OBS anonyma kommentarer publiceras ej!


Namn:
Remember me! :)

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0